Dag 115. Vågen visar 83,9 kg. Dvs -10,1 kg totalt. Overkligt, underbart, motiverande. Det har gått sakta, men det har gått lätt, eftersom det bara rullat på i lagom takt och jag har varit glad och nöjd under hela tiden. Det känns bra det här.
PT-Anna är inte bara PT, hon är crossfit-frälst också. Idag tränade jag med henne och jag höll på att dö. Så kändes det iallafall. Crossfit är kul men heeelt sjukt jobbigt. Som tur är går det fort över. Men någon kärlek för burpees kommer jag aldrig att få. Fy faen.
Men det tar sig med formen. Idag var första dagen jag vågade ha linne på mig på gymet istället för stor bylsig t-shirt. -9,5 kg nu. Men it’s a long way to Mississippi etc. En dag i taget.
PT-Anna gör burpees och jag gör axelpress.
Före passet tävlade jag och Mia i rodd. 200 m på snabbast tid. Jag vann med 3 sekunder. (Men att Mia precis haft en timmas stenhårt styrkepass med Anna tycker jag vi pratar tyst om). 😉
Jag var som sagt lite skeptisk till gårdagens skidkurs. Temperaturen var det största hindret och dessutom hade jag inga vettiga skidor. Jag hade att välja på Davids skidor och pjäxor i storlek 45, eller mina egna vallningsfria hatskidor som knappt går varken framåt eller bakåt. Eftersom jag nu håller på att gå ner i vikt så känns det lite onödigt att köpa en helt ny skidutrustning nu, när jag nästa år förhoppningsvis väger 15 kilo mindre än vad jag gör nu, och då kommer inte jag att kunna ha samma skidor nu och nästa år.
Så jag åkte till skidspåret med två par skidor och pjäxor och bestämde mig för att försöka åka i Davids jättestora pippilångstrump-pjäxor som passade i bindningarna på hans skidor. Och det gick ju faktiskt hur bra som helst och dessutom har jag inte haft så roligt på år och dar när det gäller träning. Skidorna passade perfekt och även och pjäxorna var för stora så funkade det helt okej och framförallt: vilken jäkla skillnad mot att åka på vallningsfria bromsklossar till skidor! Det gick ju framåt, jag gleeeeed och det var helt underbart!
Att temperaturen var -21 grader märkte jag inte av. Jag var för upptagen med att åka skidor. 🙂
Det var verkligen givande att gå kurs och få konkret hjälp med både vallning och skidteknik. Både Johan och Anna är väldigt kunniga och det var hur kul som helst. Sade jag att det var kul. Det var KUL! Nu längtar jag till nästa tisdag då det är dags igen.
Om ni undrar varför bilderna är suddiga så är det kondens. Jag hade mobilen i fickan och den blev visst lite svettig. Oops.
Idag har jag varit till Stadium och köpt nya pjäxor som passar till Davids skidor som nu har blivit mina skidor. Vi kom nämligen på att hans skidor inte riktigt passar honom för att de är lite för hårda, men för mig som väger 10 kg mer än vad han gör så funkar de finfint, så istället för att köpa skidor till mig så köpte vi nya skidor till David istället. Jag fick nya pjäxor, nya stavar, skidhandskar och nya byxor som passar bättre att åka skidor i än mina tjocka täckbyxor. Vi passade på idag eftersom det var 20% rabatt på allt i butiken. Helt perfekt.
Idag har jag träningsvärk i ljumskarna och latsen. Känns bra, så nu skall här åkas skidor!
Jaha, det hade man väl kunnat gissa. Att jag som redan har en inpräntad motvillighet mot att vara ute när det är kallt, och ändå har tänkt att jag skall försöka komma över det och börja åka skidor, givetvis som genom ödets ironi har första dagen på skidkursen när det är årets kallaste dag. Det har varit +5 och regn eller -5 och blåsigt i stort sett hela hösten, och så preciiiis samma morgon som skidkursen skall börja så vänder temperaturkurvan raskt nedåt och kryper närmare och närmare -20 sträcket. Sa jag att jag hatar när det är kallt?! JAG HATAR NÄR DET ÄR KALLT!
Så vad skall man göra då.
Man klär snällt på sig extra lager med kläder, slutar gnälla och hitta på ursäkter (som att det är för kallt), snörar på sig pjäxor och så tar man sig med ett stelt och fastfruset leende till längdspåret och så anpassar man sig och genomför vad man har bestämt. Hard work and dedication, var det visst.
Det kanske är dags att komma ifrån den här inställningen:
I de senaste inläggen har jag beklagat mig över hur frustrerande det är att ha benhinneinflammation och ont i ryggen. Ibland behöver man lite perspektiv på tillvaron för att få tillbaka motivation och kämparglädje. Hur det än känns idag, så är det hundra gånger bättre än det var för några år sedan när jag var heltidssjukskriven för dubbla diskbråck i ländryggen, hade känselbortfall i benen, käkade smärtstillande mediciner dygnet runt och mådde väldigt dåligt helt enkelt. Även om jag är överviktig nu så är de krämpor jag har ingenting jämfört med då. Och de är ingenting jämfört med Arthurs här nedan. Den är helt klart dagens mest inspirerande nujävlarärdetdagsattslutagnällaochdratillgymet-video.
De som känner mig vet att jag är en glassoman av stora mått. Förutom tårta så har glass alltid varit min stora last. Helst då B&Js half baked. Jag brukade köpa och gömma i frysen för att vara säker på att ingen annan hittade den och åt upp den före mig.
Sedan jag började äta lchf-kost så har suget för allt sött försvunnit, och det är sällan jag längtar efter något särskilt att äta. Men det finns tillfällen när jag känner att jag också vill ha något gott när resten av familjen frossar i chips, godis och glass. Till min lycka så har jag faktiskt hittat glass som jag också kan äta! Alvestaglass har börjat göra sockerfri glass som istället är sötad med stevia. Chokladglassen smakar mörk choklad och är inte alls sådär sliskig som vanlig glass är, vilket jag uppskattar.
Så är du sugen på något gott till helgen så är mitt tips att blanda vaniljglass och chokladglass, lite varma hallon, en klick vispgrädde och så några spån riven mörk choklad över. Fantastiskt gott, jag lovar!
Jag hittade glassen på ICA Kvantum. Leta efter förpackningarna med orange kant.
Så har jag visat rörelsechemat för min käre make också och nu börjar vi morgonen med det båda två. Superskönt sätt att sätta igång dagen på!
Först letade jag som en galning efter en trästav och tänkte att det måste finnas hemma någonstans. Sedan blev jag less och skruvade lös skaftet på golvmoppen. Det är ju inte som att jag använder den ofta direkt. Får väl skruva på den igen vid behov.
Den här veckan har inte varit bra.
Ont i ryggen och benhinneinflammation i höger ben gör att jag känner mig handikappad. Kan inte springa, kan inte hoppa, måste tänka på vad och hur jag lyfter. Jag blir arg, frustrerad och uppgiven. Novembermörker och höstdepp. Och dessutom regnar det mest hela tiden.
Tur att det går bra med maten i alla fall.
Jag läste precis om navelbråck på Olga Rönnbergs blogg, och det var som att något föll på plats i mitt huvud.
Utan några som helst läkarundersökningar så skulle jag nog ändå våga misstänka att det förmodligen är precis det jag har och har haft i över 18 år nu ända sedan min första graviditet. Sedan dess har naveln varit som en boll på insidan av huden som kommer ut om jag spänner magen. Under graviditeterna så har den tryckts ut helt och varit ”utanpå” gravidkulan precis under huden. Det spänner och drar i naveln och det sticker och gör ont ibland. Jag har inte reflekterat över det mer än att det har blivit ”förstörd” då för 18 år sedan när jag själv var 18 år och gravid, och sedan dess har det varit såhär. Jag kanske borde gå till en läkare och kolla upp det hela.
Såhär såg det ut samma vecka som jag fick min yngsta för 6 år sedan.
PT-Anna lärde mig ett nytt sätt att värma upp innan träningspasset som skall vara väldigt bra för att öka rörligheten och förebygga skador. Dessutom var det ett otroligt skönt sätt att börja träningen.
Jag snodde bilderna och beskrivningen från PT-Annas blogg.
1. Starta med en atletisk hållning, sträck på kroppen och ha fötterna höftbrett isär.
2. Låt pinnen följa benen ända ner not golvet. Behåll knäna så sträckta som möjligt och häng ner.
3. Dra pinnen upp till mitten av smalbenen och sitt ner i en benböj. Bröstet och blicken framåt.
4. Låt pinnen följa kroppen hela vägen upp (snabbt) till raka armar
5. Med armarna raka ovanför huvudet, gå ner i en benböj
6. Vänd och gå upp igen
7. Fäll ned armarna till startposition igen, gå ner i en benböj. Pinnen följer benen
8. Behåll stången mot smalbenen och räta ut benen. Låt pinnen hänga ner mot golvet igen.
9. Rulla upp hela vägen till raka armar
10. Fäll fram höften och luta bak ryggen
Det var ett varv. Gör nu nio varv till i snabbare takt!
Den här gången ger jag mig inte! 